Språkligt

Igår hade vi opponering på uppsatserna. Det gick bra, fast det var en jäkla räpa till examinator vi fick! Otrevlig och grymt petig. Men alla blev ju godkända i alla fall! Jag tänker inte förvänta mig något mer, och eventuella VGn skulle bestämmas tillsammans med handledarna idag. Det är i alla fall väldigt skönt att ha den avklarad! Men det kändes som om vi inte hann prata om någonting, för det gick så himla fort. Jag tycker att två timmar minus akademisk kvart är för lite för att hinna komma igång och sedan ta sig igenom fyra uppsatser.

Förresten läste jag en grej i DNs språkvårdsspalt som jag faktiskt inte hade koll på, nämligen hur man uttalar kora:

Korar man med o eller å?

Fråga: ”Vackraste ordet korat” lyder rubriken till läsarnas framröstning av favoritordet i svenska språket, presenterad på DN:s språksida. Hur uttalas”kora”? Med å eller o?

Svar: Det gängse uttalet är det med å, /kå:ra/.
I den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista (nr 13, 2006) har emellertid uttalet med o, som i kor, tagits in - som en eftergift åt det allt vanligare bruket.

Kora har dock ingenting med vare sig kyrkokor, körer eller nötkreatur att göra. Det går tillbaka på ett gammalt germanskt verb med som har just betydelsen 'välja', 'pröva'.

Uttalet med o beror på att ordet är så pass ovanligt, särskilt i tal, och många språkbrukare blir osäkra på det och tolkar stavningen med o som att det också ska uttalas med o, som i flertalet ord med o, till exempel stora, grova, mora, blomma.

En handfull lika vanliga ord som stavas med o men uttalas med å, som sova, lova, komma, vållar däremot ingen osäkerhet.

Hit hör också villkor, som väl ingen uttalar på annat sätt än med å. Villkor betyder 'fritt val' (ursprungligen de förhållanden man valde själv, inte de inskränkande omständigheter som följde med något man valt) och är bildat av vilja och kora.

Till villkor har bildats verbet villkora, och det kan man ju ta som rättesnöre om man känner sig osäker på uttalet av det enkla kora.