Ibland vill man försvinna

Idag hade jag en sjuk dag på jobbet. Det började med att kassalådan fastnade. Sjukt. Man tar betalt ena gången, skjuter in lådan, och nästa gång så åker lådan ut två centimeter och fastnar. Det går verkligen inte att få ut den. Och därinne ligger guidenyckeln och en massa pengar. Skit. Man springer iväg till ett rum på övre parkett för att kolla i skåpet om där finns något man kan meka med. Då kommer en utländsk turist som man ska visa salongen för. På scenen är det repetitioner så man tar hissen upp till andra balkong, är borta några minuter.

Precis då, när man är borta de där få minuterna, har man naturligtvis glömt ta med telefonen. Och DÅ, PRECIS DÅ, kommer Loomis och ska tömma kassaskåpet och lämna växelpengar. Vem har nyckeln? Jo jag. Loomisgubben får åka hem eftersom jag inte har telefonen med mig. Upptäcker det och vill sjunka genom golvet. Adrenalin överallt eftersom kassajävlalådan fortfarande inte går att få upp. Det kommer folk som vill betala för guidade turen. Man står och försöker be folk att betala med kort, "lådan har fastnat, har du kanske jämna pengar?"

Naturligtvis kommer också två tyskar till guidningen, så man får stå full med förvirring i huvudet och försöka växla mellan att prata engelska och svenska. Självklart är man så rörig i huvudet och lite upprörd för att man missade Loomis och för att man inte vet hur fan kassan ska kunna fås upp att man tappar tråden hela tiden. Man blir lite arg och gråtfärdig men försöker hålla masken inför alla. Det känns värdelöst. Man får ringa chefen och förklara.

Som tur var fick jag upp kassalådan sen. Någon hade plockat loss en avdelningsvägg i myntfacken och lagt löst i lådan. Den kan hamna i ett sånt läge att den gör så att lådan fastnar, upptäckte jag... Och satte stor lapp i kassalådan om att man inte kan göra så. Man går från jobbet ca 40 minuter senare än man tänkt sig.

Ibland vill man försvinna.